Johannesberg
Kyrkböckerna
Johannisberg nämns första gången i Församlingsboken 1846, och då med denna stavning. Senare blir Johannesberg allenarådande.
Förste brukaren var en nybyggare Lars Månsson, f 1812 i Yg. 1847 flyttar han till Johannisberg, 1856 upplyser man att Johannisberg för skatteberäkning omfattar 2 öres 12 penningland och har 50 frihetsår från och med anläggning. Marken ägs av James Dicksons bolag, senare av Marma Sågverk AB.
Nybyggaren Lars Månsson flyttar till Ljusdal 1862. Näste brukare, Erik Olofsson f 1816 i Orsa, noteras på Johannisberg redan 1861.
Johannisberg nr 2 har likaledes 50 frihetsår och samma storlek 2 öresland, 12 pgl. Förste nybyggaren är Jonas Svensson f 1819 i Färila, han nämns som inflyttad från Färila år 1850.
1861 sägs att Johannisberg nr 1 “ägs” av kronolänsmannen Andersson i prästgården (vilket är märkligt eftersom det är bolagsskog?!?). Brukaren Erik Olsson beskrivs som “tjenstlöse” och fattig, han flyttar därifrån. Troligen har Olsson kommit på obestånd och länsman står därför som “ägare”, det fanns ju även lös egendom, förutom marken som ägdes av skogsbolaget.
Mer om nr 1
1865 kommer en ny brukare till nr 1, Per Ersson f 1832, piga och dräng anges som varande kronobefallningsman Anderssons folk.
1883 flyttar Johannes Elofsson Granqvist till Johannisberg nr 1, han kallas bara “brukare” men det vanliga var att dessa skogstorp beboddes av skogsarbetare som samtidigt var arrendatorer till stället. Det ägs alltså av Marma Sågverk AB. Granqvist var född 1846 i Gräsmark, Värmland. Hans far heter Elof Elofsson f 1810 i Gräsmark, modern Britta Håkansdotter f 1816. Johannes gifter sig 1875 med Karin Andersdotter f 1850, från Färila. Samma år anges att de flyttar och bosätter sig i Kårböleskog, Karin är uppväxt där.
De arrenderar alltså nr 1 och sonen Per Johan Granqvist tar senare över som arrendator, men skrivs som hemmansägare på 1920-talet, uppenbarligen har han friköpt arrendestället.
Per Johan var född 1882 och dör 1947, han gifter sig med Marta Mathilda Wallberg f 1898 i Alfta. Hon bor kvar på nr 1 1960, därefter har vi inga uppgifter, dessutom finns ett barnbarn (troligen) Märta Helen Margareta Grankvist, född 1947 i Jämtland.
1925-1926 anges att en Lundqvist, skogsarbetare, bor på Johannesberg 1. Det förekommer att andra namn dyker upp på dessa två skogstorp, kanske för att de måste vara skrivna någonstans.
1940 har Johannesberg 12 4 hektar och familjen har 10 barn. En annan uppgift anger att det är på 2 öre 12 penningland, en äldre beteckning, men det anger en ngt mindre areal.
1960 bor Lars Ragnar Grankvist f 1939 på nr 1, och så gamla änkan Marta Mathilda.
Johannesberg nr 2
Nr 2 ägs 1885 också av Dicksons bolag, övertas av Marma, brukare är då arrendator Magnus Nilsson Åslund.
Nästa namn är Mårten Norell, sonen Lars Oskar Ferdinand Norell skrivs som hemmansägare 1925.
Spridda anteckningar:
Bilden nedan finns på nättidningen Rötter, vilken är ett forum för släktforskare.
Karin Andersson
2008-07-17
Johannes Elofsson Grankvist f 1846, Karin Andersdotter f 1850 båda födda i Gräsmark (Värmland) med 6 barn boende i Los (Hälsingland). Källa: Sv Befolkning 1900. Dottern Hilda Katarina Norén f 1892 21/3 i Los, död 1982 24/4 i Kårböle, änka 1970 31/3. Hennes make Jöns Wilhelm Norén f 1898 31/7 i Färila (Hälsingland,död 1970 31/3 i Kårböle. Gift 1921 25/6. Källa:Sveriges dödbok 1947-2006.
Familjen Grankvist i Johannesberg, Los (X). Dottern Hilda gift med Vilhelm Norén bosatt i Borrsjö, Kårböle. Bilden från samma fotosamling som #82084.
rättelse: Borrsjö tillhör Los. Karin Andersdotter är dotter till Anders Nilsson Kårböleskog (x)se Färila-Kårböle släktbok 20K103.
Försäkringsbreven
Både Johannesberg 1 och 2 får brandförsäkring 1876. Men de första föräkringsbreven har ingen arrendator namngiven på ställena, det är James Dickson, som varande ägare, som undertecknar handlingarna (eller någon i hans ställe). Dickson undertecknar försäkringen redan året innan, i oktober 1875.
No 2 har ett lägre försäkringsbelopp än nr 1, 2550 kronor resp. 4380 kr. Framför allt är bostadshuset lägre värderat. Arealen omfattar 2 öres 12 penningland.
No 2 försäkras därefter år 1914 för 4 500 kr, fortfarande av Marma AB. Sammaledes år 1923 med försäkringssumman 8 700 kr. Då kallas stället Skojekarsvall eller Skogskarsvall (det senare som en slags normering av dialektordet, Karsvall är ju en grannby och jag tror att ‘skojen’ är hälsingemål för ‘skogen’, men som norrbottning är jag lite försiktig med att säga något bestämt om hälsingarnas dialekter).
1929 försäkras lösöret för 7 500 kr och handlingen undertecknas då av Mårten Norell. På en sida i försäkringsbrevet antecknas att försäkringen 1932 övergick till Oscar Norell.
1931 försäkras no 2 för 12 600 av Oscar Norell, hemmansägare. Tydligen är det nu friköpt.
1944, det sista försäkringsbrevet, samma försäkringsbelopp 12 600 kr, undertecknad av Victor Vidinger, hemmansägare.
Johannesberg no 1
Vad gäller släktgården no 1 försäkras den alltså första gången 1876 och James Dickson undertecknar pappren. Dickson var verkligen inte vem som helst, i den tidiga industrialismens historia har han en minst sagt beryktad roll. “När tillgången på skog började tryta i Svealand förflyttade Dicksons sin verksamhet till Norrland. Egendomarna i Värmland såldes med god vinst. Väldiga områden förvärvades i Ljusnans och Ljungans älvdalar. Sågverk anlades i Matfors, Gideå, Norrfors och Baggböle där man kunde utnyttja vattenkraften i älvarnas nedersta forsar.”
Citatet kommer ur en essä av författaren och historikern Göran Hägg:
Ordet “baggböleri” är kanske inte så bekant längre, men det handlar om en by i Västerbotten och baggböleri blev begreppet för den hänsynslösa exploatering, för att inte säga stöld som de tidiga skogsbolagen ägnade sig åt, främst av kronoskogarna. Sveriges största rättsprocess någonsin kom att handla om detta tjuveri, och staten förlorade faktiskt. Men även det finns belyst i Häggs artikel. Det intressanta med historia är hur människor och öden länkas ihop, som att dina förfäders mark en gång ägts av denne James Dickson, ett historiskt namn, fast kanske inte så ärofyllt.
Ja, det var en utvikning, kanske kände du redan till detta, men orden far iväg när man skriver. Jag har kopierat flertalet av försäkringsbreven gällande no 1 och skickar dem brevledes, att följa dem är en intressant läsning och jag ger bara några kommentarer här.
Det första försäkringen, från 1876 har en försäkringssumma för ladugården som är högre än för boningshuset, men man ser också att det är en hel liten gårdsanläggning och att man hade djur är ju uppenbart, man hade också en del mark, det är inte närmare beskrivet vilken slags mark, ofta anlades skogstorpen på väldigt arbetskrävande mark om man ville nyodla. Men jag vet ingenting bestämt i detta fall, myrmark var mer tillgänglig än sandmo, men krävde väldiga utdikningar och stor tillförsel av gödsel (inte minst den dyra konstgödseln) när väl åkermarken var erövrad. Man ser också att byggnaderna ibland är nya och överlag i gott skick.
1883 undertecknar Johannes Grankvist ett försäkringsbrev för lösöre om 1000 kr.
1912 undertecknar han nästa försäkring, om 6710 kr, likaledes för lösöre. I detta ingår även kreatur, och jag tror att det handlar om kor, det var mer ovanligt att arrendatorerna ägde en häst, även om det förekom. Hästar var dyra på alla sätt, ffa krävde de bra och dyrt foder och man lånade ofta häst sinsemellan (slipsten var en annan investering som ofta också delades, den var – för oss – oanat dyr att anskaffa).
Men det är i bilagan till försäkringen som man kommer lite närmare den familj som bodde där. Man kan se hur hemmet såg ut, det fanns byrå och en orgel (högt värderad), det fanns skrivbord och symaskin, velocipeder (cyklar) och gevär. De torpare som hade ställen på krono- eller bolagsskogar hade ofta en slags jakträtt, men bara på småvilt, älgar och annat storvilt tillhörde markägaren. Den här tiden var det dock väldigt ont om älg, den var nästan utrotat under 1800-talet, just pga hårt jakttryck. Nu kan man också se att man skaffat häst, hela tre hästar är försäkrade, det har troligen koppling till att man hade tagit på sig omfattande körslor (transporter) i skogsbruket. Även Johannesberg 2 har hästar, enligt försäkringen som Mårten Norell tecknade 1929.
Allt som allt ser man tecken på ett visst välstånd.
Försäkringsbrevet från 1926 visar på dramatik. Det är nu Per Grankvist som undertecknar och på sida två finns anteckningen “1929 d. 20/3 utgår genom brand egendom för 3400 kr. återstående försäkr.värde kr 5200 kr. Ansvarsbelopp kr 5200.”
Vad som brunnit framgår inte, men inventarielistan är bantad. Det man lägger märke till är att någon i familjen också var skomakare. En skomakarmaskin tas upp till ett värde av 250 kr.
1931 års försäkringsbrev tecknas också av Per Grankvist och omtaxeras 1947, intill står anteckningen “1948 den 15/1 dödsbo”. Per G. avled ju 1947.